Är Förändring Bra?
Söndagskvällens debattduell mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson visade kanske inte på så mycket av framtidsvägar för Sverige.
Till en betydande del var det Göran Perssons fel.
Hans taktik i slutskedet är alldeles uppenbart att skrämma och att attackera. Det var detta han ägnade sig åt i det ena inlägget efter det andra. Han sade praktiskt taget ingenting alls om den egna politiken, men ägnade sig så gott som helt åt att måla en skräckbild av alliansalternativet.
Implicit utgår denna taktik från att allt är utomordentligt bra som det är - och att förändring måste innebära försämring. Man spelar på en förändringsrädsla som förvisso alltid finns.
Fredriks strategi är knappast att med stor styrka visa att betydande förändringar behövs, utan snarast att försöka att lugna de själar som fruktar att det vid en alliansseger skulle bli för mycket av den varan. Det är tryggheten i den vardagsbaserade politiken som sätts i högsätet.
Från bägges utgångspunkter ligger det ett drag av rationalitet i dessa val av taktik inför den avgörande veckan. Om det finns inte så mycket att säga.
Det som oroar mig lite är vad det betyder för möjligheterna till politiskt handlade under de kommande åren.
Vi befinner oss i en värld av accelererande globaliseringen. Förändringstakten snarare ökar än minskar. Den globala och den europeiska ekonomin förändras i snabb takt.
För att utnyttja alla de möjligheter detta innebär kommer det att krävas åtskilligt av förändringar i Sverige. I grunden handlar det ju om att bereda marken för förbättringar.
Och i den idealiska världen skulle denna valrörelse utnyttjas av de bägge mer eller mindre möjliga regeringsalternativen för att bilda opinion och bereda marken för de förändringar som måste komma.
Men det är inte riktigt så det ser ut just nu. Och det bäddar mindre bra för de många dagarna efter valdagen.
Till en betydande del var det Göran Perssons fel.
Hans taktik i slutskedet är alldeles uppenbart att skrämma och att attackera. Det var detta han ägnade sig åt i det ena inlägget efter det andra. Han sade praktiskt taget ingenting alls om den egna politiken, men ägnade sig så gott som helt åt att måla en skräckbild av alliansalternativet.
Implicit utgår denna taktik från att allt är utomordentligt bra som det är - och att förändring måste innebära försämring. Man spelar på en förändringsrädsla som förvisso alltid finns.
Fredriks strategi är knappast att med stor styrka visa att betydande förändringar behövs, utan snarast att försöka att lugna de själar som fruktar att det vid en alliansseger skulle bli för mycket av den varan. Det är tryggheten i den vardagsbaserade politiken som sätts i högsätet.
Från bägges utgångspunkter ligger det ett drag av rationalitet i dessa val av taktik inför den avgörande veckan. Om det finns inte så mycket att säga.
Det som oroar mig lite är vad det betyder för möjligheterna till politiskt handlade under de kommande åren.
Vi befinner oss i en värld av accelererande globaliseringen. Förändringstakten snarare ökar än minskar. Den globala och den europeiska ekonomin förändras i snabb takt.
För att utnyttja alla de möjligheter detta innebär kommer det att krävas åtskilligt av förändringar i Sverige. I grunden handlar det ju om att bereda marken för förbättringar.
Och i den idealiska världen skulle denna valrörelse utnyttjas av de bägge mer eller mindre möjliga regeringsalternativen för att bilda opinion och bereda marken för de förändringar som måste komma.
Men det är inte riktigt så det ser ut just nu. Och det bäddar mindre bra för de många dagarna efter valdagen.
posted by Carl Bildt at 17:34
1 Comments:
Det viktiga i detta läge är att överhuvud taget få till en perspektivförskjutning åt höger. Om inte det sker blir det ännu svårare att få till en betydelsefull förändring av verklighetsbeskrivningen.
Det mentala klimatet kommer att förbättras kraftigt vid en Alliansvinst tror jag. Många nu nedtryckta, deprimerade borgerliga sympatisörer kommer att blomma upp och våga tänka och tala friare, vilket kommer att leda till en förskjutning i opinionen för en mer frihetlig, verklighetsnära politik.
Det motsatta scenariot med Göran Persson vid spisen kokande rödgrön osmaklig soppa däremot skulle göra stora delar av befolkningen permanent deprimerad och desillusionerad.. Så låt oss hoppas på en Alliansseger till att börja med!!!
Skicka en kommentar
<< Home