Nu Börjar Allt På Nytt

Så är det då en vecka som återstår till valdagen och avgörandet för de kommande fyra åren.

Lördagens två opinionsundersökningar visade på olika majoritetsresultat, och lägger man helt ovetenskapligt ihop dem säger de att alliansen nu har 47,8% stöd medan den osäkra vänsterkoalitionen har 47,6%.

Det är ett oroväckande resultat, för skall vi fästa grov tilltro till dessa siffror så säger de oss att vänstern långsamt men säkert har stärkt sin position under de ca tre veckor valrörelsen nu pågått. Och de har gjort detta trots att socialdemokraterna gjort en av de mest oinspirerande valrörelserna i mannaminne.

Den gågna veckan var avlyssningsskandalens och statsministerkonfrontationernas vecka, men knappast de vibrerande sakdebatternas.

Skandaldebatten resulterade förmodligen inte i någonting alls när det gäller opinionsförskjutningar - även om det inte är sannolikt att de stärkte stödet för folkpartiet - och de bägge statsministerdebatterna hitintills rescenserades i media mer i termer av stil än i termer av sakpositioner.

Jag vet inte exakt vad opinionsundersökningarna säger, men min gissning skulle vara att den kommande veckan kommer ca en tredjedel av valmanskåren att slutgiltigt bestämma sig för hur de skall rösta. Det handlar då såväl om de som inte haft någon meming alls hitintills som om de - sannolikt än fler - som kommer att fundera igen och möjligen komma fram till en mer eller mindre avvikande slutsats.

Och med detta säger jag då, att de opinionsundersökningar vi har nu säger praktiskt taget ingenting alls om det valresultat mellan blocken som vi kommer ha efter det att vallokalerna stängts om lite mer än en vecka.

Helgen före valet brukade jag förr säga att valrörelsen började om, och att den som förmår att få sitt parti att ta initiativet och i verklig mening göra en omstart har bäst möjlighet att göra ett bra resultat.

I någon valrörelse bytte vi helt affischer och stil denna sista helg för att inför den avgörande veckan visa att det var det någonting som var nytt. När väljarna redan börjat att tröttna på retoriken gällde att väcka deras intresse och uppmärksamhet på nytt.

På den socialdemokratiska hemsidan noterar jag att Göran Persson i fredags kväll hade möte i Stockholm och inledde slutoffensiven:

"Persson menar att högern, i sitt valarbete, inte öppet redovisar sina långtgående planer på bolagiseringar och privatiseringar vilka de facto är kärnan i deras politik."

"Deras mål är bland annat att sälja ut akutsjukhus runt om i landet. Därmed kommer drivkraften bakom dessa sjukhus att bygga främst på vinstintresse och 'människor som betalar bäst går först', enligt Persson ."

I sak är detta självfallet rappakalja - och det vet man dessutom.

Sjukvården kommer att vara lika öppen för alla som i dag - i själva verket mer så eftersom förutsättningarna för alla och envar att slippa onödiga köer och annat elände successivt kommer att minska.

Men beskedet är att vi har att se fram mot en vänsterpopulistiskt inriktad skrämselkampanj under den sista veckan.

Men jag skulle tro att den kräver rätt rejäla injektioner av olika stimulantia för att verkligen fungera. I bästa fall - från deras utgångspunkt - skulle den kunna blockera alliansens budskap och offensiv.

Men om det är en faktor eller inte är självfallet beroende av om alliansen har någonting nytt eller inte under dessa avgörande dygn. Det är nu det gäller att fånga och forma debatten och uppmärksamheten.

Att styra in så att det är alliansens budskap som dominerar i TV torsdag kväll för att bereda marken för slutdebatten fredag kväll och sedan dess eko i form av bilder från jubelmöten lördag kväll - så brukade strategin se ut i de mer vinnande valrörelserna.

Då byggs det upp det momentum som får med de som tidigare varit vacklande och osäkra.

Den som lyckades med det kommer att ha lyckats med valrörelsen 2006.

Hitintills är frågan vidöppen.