Dimmor om RödGröna Koalitionen
I radions partiledarutfrågning i dag gjorde Göran Persson allt han kunde för att komma undan regeringsfrågan, och det skall sägas att P1:s utfrågare inte ansträngde sig påtagligt mycket för att han inte i viss mån skulle lyckas med det.
Påmind om sina tidigare uttalanden om att samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet inte längre fungerar, sade han:
"Det betyder inte att man inte kan renovera modellen. Jag kan tänka mig att fördjupa och utveckla det ytterligare, och jag kan också tänka mig att vi vidgar det till andra partier."
Förvisso skulle det vara intressant att få närmare besked om vad en "renoverad" rödgrön modell med ett "fördjupat och utvecklat samarbete" skulle innebära.
I formuleringen ligger ju erkännandet att den gamla modellen inte kommer att kunna fungera längre, och att alternativen för en socialdemokrati som vill sitta kvar i regeringsställning därmed antingen är en fördjupad rödgrön modell eller ett samarbete med "andra partiet."
I det senare ligger alldeles säkert den gamla förhoppningen om att ett eller annat borgerligt parti skulle vara intresserat av att bli stödparti till socialdemokraterna. Centern fungerade ju i betydande utsträckning i den rollen under åren mellan 1995 och 1998.
Men i dag vet alla - inte minst Göran Persson - att den möjligheten inte finns.
Och därmed handlar det faktiskt om någon typ av rödgrön koalition som på ett eller annat sätt tillgodoser de krav som såväl vänsterpartiet som miljöpartiet har.
Jag är alldeles övertygtad om att detta är en utveckling som Göran Persson skyr som pesten, men de parlamentariska realiteterna kommer han inte att komma undan.
Valet står mellan en relativt väl formerad och definierad allians och en ytterligt oklar rödgrön koalition - som dessutom ses med tydlig ovilja av de som skulle delta i den.
Det hade inte skadat om Ekots utfrågare hade ansträngt sig lite mer för att få besked på den punkten.
Att Göran Persson inte kunde namnge sex ministrar i den ryska regeringen - och glömt bort namnet på den ryska statsministern - är trots allt av mer begränsat intresse.
Påmind om sina tidigare uttalanden om att samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet inte längre fungerar, sade han:
"Det betyder inte att man inte kan renovera modellen. Jag kan tänka mig att fördjupa och utveckla det ytterligare, och jag kan också tänka mig att vi vidgar det till andra partier."
Förvisso skulle det vara intressant att få närmare besked om vad en "renoverad" rödgrön modell med ett "fördjupat och utvecklat samarbete" skulle innebära.
I formuleringen ligger ju erkännandet att den gamla modellen inte kommer att kunna fungera längre, och att alternativen för en socialdemokrati som vill sitta kvar i regeringsställning därmed antingen är en fördjupad rödgrön modell eller ett samarbete med "andra partiet."
I det senare ligger alldeles säkert den gamla förhoppningen om att ett eller annat borgerligt parti skulle vara intresserat av att bli stödparti till socialdemokraterna. Centern fungerade ju i betydande utsträckning i den rollen under åren mellan 1995 och 1998.
Men i dag vet alla - inte minst Göran Persson - att den möjligheten inte finns.
Och därmed handlar det faktiskt om någon typ av rödgrön koalition som på ett eller annat sätt tillgodoser de krav som såväl vänsterpartiet som miljöpartiet har.
Jag är alldeles övertygtad om att detta är en utveckling som Göran Persson skyr som pesten, men de parlamentariska realiteterna kommer han inte att komma undan.
Valet står mellan en relativt väl formerad och definierad allians och en ytterligt oklar rödgrön koalition - som dessutom ses med tydlig ovilja av de som skulle delta i den.
Det hade inte skadat om Ekots utfrågare hade ansträngt sig lite mer för att få besked på den punkten.
Att Göran Persson inte kunde namnge sex ministrar i den ryska regeringen - och glömt bort namnet på den ryska statsministern - är trots allt av mer begränsat intresse.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home