Valextra om Alliansmanifestet
Det blev ett rätt intressant valextra om alliansmanifestet i TV i kväll.
Jag närmast ramlade baklänges i soffan utanför TV-studion när jag i slutet hörde hur Aftonbladets normalt genetiskt socialdemokratiskt trogna ledarskribent Lena Askling uttalade sin förvåning över att socialdemokraterna inte hade någon jobbpolitik - medan alliansen enligt hennes mening i alla fall hade en.
Jag är övertygad om att det satt rätt långt inne hos Lena Askling innan hon sade det.
Man anar den uppdämnda bitterhet som finns mot en socialdemokratisk partiledning som man uppfattar vara på fel kurs - eller som inte har någon kurs alls.
Själv hade jag strax innan detta att svara på frågor om likheter och skillnader mellan 1976, 1991 och nu.
Det gav mig anledning att innan programmet titta lite på siffror om hur statsbudgeten utvecklades kring regeringsskiften 1976 och 1991. Myten stämmer inte riktigt med verkligheten - framförallt kring 1991.
Åren 1990 och 1991 ökade de statliga budgetunderskotten mycket snabbt som en följd av att ekonomin i dess helhet störtdök.
Under året innan det blev borgerlig regering ökade statens budgetunderskott med ca en miljard kr i veckan - och Sverige förlorade ca 1 000 jobb i veckan under denna tid.
Det tog förvisso tid för vår borgerliga regering att vända den utvecklingen. Det fria fallet i statsfinanserna under 1990 och 1991 fortsatte under 1992 och en bit in i 1993. Bromssträckan var betydande - och det tillstötte ytterligare svårigheter på vägen med den dolda bankkrisen och den europeiska finanskrisen.
Men vände gjorde det. Året innan socialdemokraterna tog över ansvaret minskade det statliga budgetunderskottet med mer än en miljard kr i veckan.
Det var så det var.
Jag närmast ramlade baklänges i soffan utanför TV-studion när jag i slutet hörde hur Aftonbladets normalt genetiskt socialdemokratiskt trogna ledarskribent Lena Askling uttalade sin förvåning över att socialdemokraterna inte hade någon jobbpolitik - medan alliansen enligt hennes mening i alla fall hade en.
Jag är övertygad om att det satt rätt långt inne hos Lena Askling innan hon sade det.
Man anar den uppdämnda bitterhet som finns mot en socialdemokratisk partiledning som man uppfattar vara på fel kurs - eller som inte har någon kurs alls.
Själv hade jag strax innan detta att svara på frågor om likheter och skillnader mellan 1976, 1991 och nu.
Det gav mig anledning att innan programmet titta lite på siffror om hur statsbudgeten utvecklades kring regeringsskiften 1976 och 1991. Myten stämmer inte riktigt med verkligheten - framförallt kring 1991.
Åren 1990 och 1991 ökade de statliga budgetunderskotten mycket snabbt som en följd av att ekonomin i dess helhet störtdök.
Under året innan det blev borgerlig regering ökade statens budgetunderskott med ca en miljard kr i veckan - och Sverige förlorade ca 1 000 jobb i veckan under denna tid.
Det tog förvisso tid för vår borgerliga regering att vända den utvecklingen. Det fria fallet i statsfinanserna under 1990 och 1991 fortsatte under 1992 och en bit in i 1993. Bromssträckan var betydande - och det tillstötte ytterligare svårigheter på vägen med den dolda bankkrisen och den europeiska finanskrisen.
Men vände gjorde det. Året innan socialdemokraterna tog över ansvaret minskade det statliga budgetunderskottet med mer än en miljard kr i veckan.
Det var så det var.
posted by Carl Bildt at 22:46
1 Comments:
Är det inte lite billigt att tillskriva regeringen ansvar för konjunkturen. Vändningen hade troligen kommit även med en socialdemokratisk regering och man kan ju knappast anklaga den dåvarande borgerliga regeringen för att ha hanterat lågkonjunkturen väl. (inte för att jag tror att sossarna hade gjort det bättre dock)
Skicka en kommentar
<< Home