Europapolitiska Skiljelinjer
Den europapolitiska debatten i P1 innehöll ett och annat som inte saknade intresse - och den visade hur både viktiga och svåra en del av frågorna som ligger framför oss på detta område är.
Den viktiga frågan om kommande fördragsändringar - en ny och nedbantad version av författningsfördraget - flimrade förbi men kunde ha förtjänat en lite djupare debatt.
Allianspartierna var i alla fall eniga om att Sverige aktivt bör delta i den process som med all sannolikhet inleds 2007 och förs fram till ett avgörande under de därpå följande två åren. De kommer därefter att lägga fram resultatet för riksdagen för ratificering.
På den rödgröna kanten var det annorlunda.
Medan den socialdemokratiska inställningen var likartad allianspartiernas, kräve miljöpartiets Maria Wetterstrand antingen inget fördrag alls eller en folkomröstning om dess godkännande.
Det är mycket lätt att se de problem vänsterkanten kommer att få i denna fråga. En vänsterkoalitionsregering kommer att vara handlingsförlamad på grund av stark inre oenighet, och kommer näppeligen att kunna spela en aktiv roll i regeringsförhandlingarna om det kommande fördraget.
Och alldeles oberoende av detta riskerar soialdemokratin att slitas isär internt på frågan om en folkomröstning eller inte. Så var det ju på väg att bli innan det tidigare författningsfördraget föll i folkomröstningarna i Frankrike och Holland.
Åtskilligt annat av intresse passerade också förbi. Jag lämnar den djuplodande spritdebatten med dess ömsesidiga och i bägge fallen föga sanningsenliga anklagelser åt sidan. Jag noterade att i fråga om arbetsmarknaden och dess frihet var det även nu främst centerpartiet som stod för den öppenhetens linje som är den i längden enda rimliga.
Skillnaderna mellan de bägge regeringsalternativen fanns förvisso.
I sin slutminut talade Bo Ringholm om att värna "det bästa av Sverige" mot "det sämsta av Europa". Tjusig formulering, men avslöjar ju den i grunden defensiva inställning man har till det europeiska samarbetet.
Så Carl B Hamilton hade alldeles rätt när avslutade med att säga, att medan det ju fanns starka krafter på vänsterkanten som ville gå ur den Europeiska Unionen var alliansen enig om att vilja gå längre in i ett fördjupat, utvecklat och förbättrat samarbete.
Ett gott alliansargument
Den viktiga frågan om kommande fördragsändringar - en ny och nedbantad version av författningsfördraget - flimrade förbi men kunde ha förtjänat en lite djupare debatt.
Allianspartierna var i alla fall eniga om att Sverige aktivt bör delta i den process som med all sannolikhet inleds 2007 och förs fram till ett avgörande under de därpå följande två åren. De kommer därefter att lägga fram resultatet för riksdagen för ratificering.
På den rödgröna kanten var det annorlunda.
Medan den socialdemokratiska inställningen var likartad allianspartiernas, kräve miljöpartiets Maria Wetterstrand antingen inget fördrag alls eller en folkomröstning om dess godkännande.
Det är mycket lätt att se de problem vänsterkanten kommer att få i denna fråga. En vänsterkoalitionsregering kommer att vara handlingsförlamad på grund av stark inre oenighet, och kommer näppeligen att kunna spela en aktiv roll i regeringsförhandlingarna om det kommande fördraget.
Och alldeles oberoende av detta riskerar soialdemokratin att slitas isär internt på frågan om en folkomröstning eller inte. Så var det ju på väg att bli innan det tidigare författningsfördraget föll i folkomröstningarna i Frankrike och Holland.
Åtskilligt annat av intresse passerade också förbi. Jag lämnar den djuplodande spritdebatten med dess ömsesidiga och i bägge fallen föga sanningsenliga anklagelser åt sidan. Jag noterade att i fråga om arbetsmarknaden och dess frihet var det även nu främst centerpartiet som stod för den öppenhetens linje som är den i längden enda rimliga.
Skillnaderna mellan de bägge regeringsalternativen fanns förvisso.
I sin slutminut talade Bo Ringholm om att värna "det bästa av Sverige" mot "det sämsta av Europa". Tjusig formulering, men avslöjar ju den i grunden defensiva inställning man har till det europeiska samarbetet.
Så Carl B Hamilton hade alldeles rätt när avslutade med att säga, att medan det ju fanns starka krafter på vänsterkanten som ville gå ur den Europeiska Unionen var alliansen enig om att vilja gå längre in i ett fördjupat, utvecklat och förbättrat samarbete.
Ett gott alliansargument
posted by Carl Bildt at 19:04
1 Comments:
Det är verkligen synd att de europapolitiska fragorna inte verkar fa nagot större utrymme i detta val.
Jag iakttar valet pa avstand (fran Tyskland) och är allt mer förvanad över detta faktum. Under höstens val (2005) här i Tyskland var de europeiska fragorna (vid sidan om de allt sämre statsfinanserna och den stigande arbetslösheten) i centrum av debatten. Bl.a. debatterades flitigt huruvida EU skulle utvidgas ytterligare (dvs. till att omfatta bl.a. även Turkiet) och hur man skulle fortsätta med det i bl.a. Frankrike nedröstade författningsförslaget.
Jag antar att anledningen till denna skillnad mellan Tyskland och Sverige är följande: medan man i Tyskland uppfattar EU-samarbetet som nagot självklart och därför som nagot som i grunden är "riskfritt" för partierna att ge sig in i, är det fortfarande för partierna i Sverige svart att bedöma hur väljarna kommer att reagera när EU-samarbetet pa ett eller annat sätt kommer pa tal. Kommer det att uppfattas som att man vill distrahera fran inrikes fragor? Fran den egna oviljan att ge (lösnings-) förslag i andra ämnen? Eller kommer det att uppfattas som ärligt och ansvarsfullt att faktiskt upplysa om vilken utvecklingen som väntar oss runt hörnet, och framförallt, vilken roll Sverige skall spela i det sammanhanget?
Resultatet verkar i alla fall vara att partierna inte riskerar nagra väljare (särskilt de som sent bestämmer sig hur de kommer att rösta), och alltsa lämnar EU debatten därhän.
Denna utveckling är dock negativ. För sa länge politikerna inte bjuder in till en diskussion om europapolitiska fragor, kommer befolkningen att känna sig främmande för vad som sker i Bryssel och övriga EU. Och framförallt kommer man inte att utveckla en känsla av delaktighet och inflytande i den sa viktiga utveckling som vi befinner oss i tillsammans med vara euroepiska grannar.
Skicka en kommentar
<< Home