Så har då den mer formella regeringsbildningsprocessen inletts.
Talmannen har gett Fredrik Reinfeldt uppdraget att förbereda bildandet av en fyrpartiregering. Det är ett tydligare uppdrag än som givits vid andra motsvarande tillfällen, men så är också bilden klarare.
1991 drabbades vi ju av situationen att Ny Demokrati tog sig in i riksdagen, vilket gjorde att vi bara kunde bilda en minoritetsregering. I slutändan kom det att fungera i alla fall, men det var förvisso inte utan sina komplikationer.
Nu inleds ett arbete under ledning av de fyra partiledarna och deras närmaste medarbetare. Och samtidigt etableras mer formella kontakter mellan den avgående och den tillträdande regeringen.
Inte minst det senare är viktigt. Ett regeringsskifte har många aspekter har såväl politisk som personell natur. Och såväl 1991 som 1994 genomförde vi regeringsskiftena med en ömsesidig respekt som var betydelsefull.
Regeringen Persson sitter kvar och har i formell mening fulla befogenheter med det lilla undantaget att de inte kan utlysa nyval. Anledningen till att de har fulla befogenheter är att landet måste regeras om någonting inträffar.
Men av praxis uträttar regeringen endast de löpande saker som måste uträttas, och jag har förstått att det är de instruktioner som nu också gått ut till statsråden och statssekreterarna. Regelboken följs.
Nu etableras också en dialog främst mellan finansdepartementet och allianspartierna. Regeringen har ju att lägga fram en budget tio dagar efter det att den tillträtt, och även om denna budget kommer att bli mer teknisk än politisk - det finns helt enkelt inte tid att få in så mycket av politiken - så är det viktigt att alliansen är väl förberedd.
Jag utgår från att motsvarande inom kort kommer att ske på utrikessidan. FN:s generalförsamling har just inlett sin 61:a session i New York, och det krävs självfallet en samordning om vad som skall sägas där.
Själva regeringsbildningen ligger så på regeringsbildaren och hans allianskollegor, och den kommer nu att ta sin lilla tid.
Jag skulle kunna föreställa mig att man relativt snabbt kan börja att titta på utkast till en regeringsförklaring grundad på alliansmanifestet, att man också börjar att diskutera hur regeringen skall organiseras.
Behöver vi ett "samhällsbyggnadsdepartement"? Sannolikt inte. Är näringsdepartementet ett idealiskt konglomerat av ärenden? Sannolikt inte. Skall EU-frågorna ligga kvar på statsrådsberedningen? Sannolikt. Detta bara som exempel på frågeställningar.
Och så småningom börjar man också nosa på det som intresserar media mest - namn på möjliga statsråd. Men där skulle jag tro att bollarna slutgiltigt kommer att falla ner rätt sent i processen - och det skulle jag tycka är en rätt klok ordning.
Ofta glöms bort att det första som måste ske är att välja ny talman. Även om Björn von Sydow är en utomordentlig person som på ett utomordentligt sätt skött arbetet som talman har socialdemokraterna etablerat att det är den regerande konstellationen som tillsätter talman.
Och det som också kommer tidigt när riksdagen samlas är att utse de som skall vara gruppledare. I regeringen mellan 1991 och 1994 kom de fyra borgerliga gruppledarna att bli viktiga i och med att de deltog i alla beredningen och sammanträden som regeringen hade. Jag skulle tro att man mot bakgrund av erfarenheterna då kommer att tillämpa samma system nu.
Så kommer det att rulla på under de närmaste dagarna. Media kommer att spekulera eftersom det inte finns så mycket att rapportera.
Men den 6 oktober skall allt vara klart. Och det kommer det också att vara.
